... med envishet!

Jag känner mig som den mest veligaste personen i världen. Hoppar fram och tillbaka mellan att köra sök med Link och inte. Hur många gånger jag än kastar bort idén om ett sökchampionat så kommer den likt en bomerang tillbaka hela tiden. Den främsta anledningen att jag inte kan släppa det är att söket är så förbannat roligt och att Link är så förbannat bra på det! Vi har så kul när vi tränar sök! Hela han lyser sök!

Kanske behöver jag inte ha ett championat som mål men det gör nog varken till eller från. Anledningen till att jag vill byta bruksgren är ju Links mående på lång sikt. Jag är skeptisk till att han håller för all den träningen som krävs i söket. Långa rutor, tuffare rutor, full fart i svår terräng, kondition och styrketräning på sidan av och dessutom lydnadsträningen på det.

Min plan är därför att göra om Link till spårhund. Link har lärt sig tidigt att använda luftburen vittring och att jobba med hög nos, det tar han även till i spåret när det blir jobbigt. Snitslar etc. är t.ex svårt att använda sig av eller om föremålen ligger i vind. Link är en mer natrulig sökhund och därför har väl spåret aldirg riktigt varit lika roligt att träna.

Nu har jag dock bestämt mig för att vara envis. Envis att inte själv ge upp och envis att få den där hunden tävlingsklar!Vi har börjat från början med att öka Links spårmotivation och ge honom verktyg för att klara av spåret. När det blir jobbigt, vid t.ex långa spår, svåra spår eller om Link tappar spåret i en vinkel, så väljer Link

1. dra upp huvudet och vinda som en galning

2. ner med nosen i marken och låtsas spåra så långt det bara går - rakt fram

Han har alltså ingen tanke på att cirkla tillbaka och hitta spåret igen. Hjälper man honom med det så kan han cirkla men han lyfter ändå huvudet och missar då spåret igen, igen och igen.

Men nu är vi igång! Nu ska Link bli en spårhund. Nu ska vi visa vad envishet är!