Många bra och intressanta diskussioner pågår hela tiden på aussieforumet på facebook. Gång på gång återkommer det heta ämnet, vallning. Många olika riktningar tar diskussionerna, hur aussien mäter sig mot övriga vallhundsraser och hur rasen skulle utveckla sig om man införde reg. liknade BC's vallhundsprov men även diskussioner om vilket vallhundsprov som passar rasen bäst, ASCA eller VP.

Jag själv tävlar båda formerna. Vi debuterade på "tävlingsbanorna" iår och tävlar i Open och Advance på alla tre djurslag, får, nöt och anka. Vi har också ett godkänt vallhundsprov. Nästa år planerar vi att tävla både ASCA och IK1, även AKC om det anordnas tävlingar.

Några intressanta kommentarer är hur en del ändå känner igen aussien från den gamla typen av kroppsavallande BC. Några duktiga BC instruktörer som varit med ett tag tycker att aussien påminner om hundar (BC) från deras barndom. Så vad skulle egentligen hända om vi började avla på vall och är det det vi vill, efterlikna en BC?

Andra kommentarer som jag har svårt att förstå (jag är ju ändå nybörjar i detta) och som jag vrider och vänder och analyserar är de som inte tycker att ett VP är framtaget efter en aussie. Även fast "man" tycker att ett VP visar på grundläggande elemetn som behövs i en vallhund menar man att det inte är för hundar som vill jobba nära och har mycket tryck.

Jag har försökt att jämföra tre olika vallprover.

SVAK - Vallhundsprov

Vid ett vallhundsprov används 5-6 får och det sker på öppet fält. Först är det ett hämt på 100 meter. Föraren står kvar vid stolpen och får först börja gå när fåren har rundat densamma. Sedan är det fösning 100 meter genom en grind. Andra och tredje "benet" kan man välja fösning eller drivning. Sist ska man fålla in och fålla ut djuren.

AKC - B course

Även i detta prov används ca. 5 djur och det går på ett öppet fält. Det börjar med ett hämt på 50-100 meter. Sedan är det precis som ett VP, två grindar och en fålla. Skillnaden är att man får driva fåren hela banan.

AKC banorna är uppdelade i tre olika svårighetsgrader och det jag har beskrivit är den enklaste. I de svårare blir det längre hämt, upp till 350 meter och föraren får inte gå med hunden runt banan utan ska stå kvar vid stolpen.

Det här är en AKC bana. Detta är en provform som intresseföreningen Kroppsvallarna anspråkar för och hoppas få som officiellt prov under nästa år.

ASCA - Post Advance

Även under detta prov används ca. 5 djur och sker på öppet fält. Man måste dock tävla i högsta klass (advance) på ASCA för att få tävla denna bana, som alltså är en svårare provform. Det börjar likt de två tidigare proven med ett hämt (föraren står vid handlers line, tror jag). Djuren ska sedan fösas runt banan, som har två grindar, en mittfålla och sedan ytterligare en fålla.

Det här är alltså ASCA (Australian Shepherd Club of Americas) tävlingsform för de lite duktigare ekipagen.

Tre prov som enligt mig har en liknade uppbyggnad med hämt, fösning/drivning och fålla in och ut. Det skiljer sig lite mellan vart man som förare får vistas och hämtets längd. ASCA som arbetar fram prover efter aussie, AKC som vill ha prover som passar kroppsvallare och SVAK med sitt VP.

Förklara gärna för mig varför ett VP inte är anpassat, framtaget, passar sig för en aussie. Det finns säkert prover och arbeten som bättre visar på hundarnas kapacitet och som verkligen tar fram det bästa i aussien men som jag ser det gör i så fall inget av dessa prov det?

I helgen har Malin och gänget varit här! Även Matilda och lilla Viggo har vi haft på besök.

Mycket mys, god mat och skratt. Mitt fina lilla gudbarn, Jamma är ju bara för söööt! Jag vill ha en puppie jag med!

Trots snöblandat regn har vi hunnit med ett lydnadspass i alla fall. Moment som börjar bli knackliga är dumrutan och dir. apporteringen och då med kommendering såklart.

Två problem i dumrutan. Dels gör han hoppstå på kommenderarens röst, dels gnäller han när han blir lämnad sittandes och liggandes. Funderat och och nog två bra träningsplaner för detta!

I apporteringen finns det väl flera delar som måste funka men framförallt så gnäller han och går på kommendring vid konen, mycket frustration och oskärhet samt så har han tassar innan han griper! Nu har vi plockat isär momentet och tränar apportering för sig. Fick till en riktigt fin i slutet av passet, den känslan tar vi med oss.

Nu är vi trötta trötta.