Igår fyllde min Jack Russell hela 8 år! Herregud vad tiden går fort. Som liten var han helt galen, ja rent av rabiat! Redan vid valpkursen märkte vi att han var otroligt envis och självständig och vid 1 års ålder kunde jag knappt ta ut honom på en promenad utan att få stressexem. Den ända kursen som fanns för tillfället var en förberedande agilitykurs för valpar, kanske inte så passande MEN fick höra att Mariah Andersson var duktig som instruktör så jag ringde och berättade om mitt problem. Achilles ställde väl mest till problem under denna kurs men skam den som ger sig.

Achilles (nr 2 från vänster) och hans syskon, 5 veckor gamla

Achilles 5 veckor

Jag hoppade på grundkursen som startade året efter! Vid det här laget kunde jag inte ens ta ut hunden ur bilen så jag fick låna instruktörens hund Chili för att lära mig själv och fick istället åka upp och träna med Achilles när vi var ensamma på klubben. På sidan av tränade vi såklart stenhårt på vardagslydnaden och framför allt inkallning och hundmöten! Under fortsättningskursen hade vi långlina på och såg till att övriga hundar var på behörigt avstånd, vaktandes av sina hussar och mattar...

När jag tänker efter vilket jobb jag lagt ner så är det helt sjukt! Efter mycket slit vågade vi oss i alla fall ut på agilitybanorna och fram till förra året har vi tävlat i klass 3 i både hopp och agility med några SM pinnar. Dessvärre har han ont i knä/rygg och har nu fått sluta.

Den största vinsten är ändå hur bra han går ihop med andra hundar. På promenaderna bryr han sig inte över huvud taget om hundar vi möter. Inte heller på tävlingsplatser. Han springer lös på träningsplaner med andra hundar runt om och är ALLTID lös i skogen!

2008 flyttade Link in

Tyvärr så är han nog i slutändan ändå en ensamhund. Han tycker det är jobbigt med galna aussies och vill helst ha huset och bilburen för sig själv. Han är en riktig liten surgubbe som vill ha lugn och ro, utan stoj och lek. Men trots sina brister så älskar jag min terrier!