I helgen har vi varit i Fagersta och tävlat agility två dagar med Bella och Eva. Jag tycker det är lite klurigt att köra med en ny hund som man inte riktigt vet hur hon kommer uppföra sig på banan. Sist i Gagnef sprang hon ju till tältet och snodde köttbullar.

Totlat 4 lopp och Jamie slog till med att nolla alla fyra loppen! Hon kändes mycket mera fokuserad på mig än tidigare och flöt inte iväg så mycket eller frös. Hon har fortfarande svårt med hopp ut mot ingenting men det gick betydligt bättre än tidigare. Alla slalom tog hon jättefin förut i det sista agilityloppet idag då hon började komma i otakt och sakta ner farten. Hela loppet kändes hon konstig och vid hoppet efter slalomet skriker hon och tvärstannar! Det skär i hjärtat att se filmen och min tvekan till vad vi ska göra...jag vet inte varför men väljer att köra klart loppet. Såklart fick vi en väldigt dålig tid detta lopp och hamnade utan pinne men det är ju skitsamma!

Leta upp Linda och Louise, personal från Redog, som jag såg var på plats och tävlade. Bad de att kika igenom Jamie för att stilla min oro. De hade sett loppet och misstänkte precis som jag vänster fram. Mycket riktigt ömmade hon en del (trots varma musklar) i vänster triceps. Fick låna kylpåsar och kunde kyla Jamie. Nu håller vi tummarna att det inte är något allvarligt!

Blir till att avvakta både agilitytävlingar och RM.

Hon har varit så otroligt duktig Jamie! Fyra nollor och 3 pinnar! Numera är hon en hoppklass 2 hund och vi har inte bara uppnått vårt trygghettsmål och realistiska mål utan är även halvvägs till att uppnå vårt drömmål.