Det har blivit många lååånga och seriösa inlägg på sistone. Jag har varit ordentligt sjuk sedan i fredags men så äntligen, idag, fick jag komma ut i vårsolen! Var så härligt att vi dessutom kunde se gräs på sina ställen i hagen!

Åkte till fåren och körde några korta pass med Link som inte gjort ett dugg sedan en vecka tillbaka, gissa om han var glad! Han har verkligen förstått min press och nu räcker ett enkelt DU för att han ska vända bort huvudet, jag har därmet lagt in höger och vänster istället för pyssssch. I och med denna träning har han blivit MYCKET sämre på att hålla ut hela vägen i flankeringen, det blir alltså nästa steg i träningen. Fösningen går också framåt, han håller fokus mycket bättre och bättre tempo samt att han blivit otroligt bekväm med att ha lina på sig!

En kortfilm när Link föser

Link spanar när Tijah valla

Jag är STOLT över våra prestationer och våra tävlingsresultat är ett kvitto på allt jobb vi lagt ner för att komma dit vi är idag!

Jag ÄR en tävlingsmänniska och det mesta jag tar mig för vill jag uföra till 100%! Med det menar jag att hela kittet är viktigt, träningen, samspelet, träningskompisarna, känslan, nerverna, ödmjukheten och till sist tävlingssituationen.

För mig är tävlingsresultaten ett kvitto på hela konstruktionen, ett bevis på att vi har jobbat på rätt sätt för att nå vårat mål.

När man t.ex går i mål efter ett agilitylopp och får sin SM-pinne, självklart har man känslan från loppet i kroppen men tanken på alla timmar av träning som ligger bakom, samspelet med hunden som ska klaffa perfekt i 30 sekunder, träningskompisarna som står och ropar och hejjer vid sidan, nerverna som försvinner när man går in på planen, ödmjukhet mot sina konkurrenter och glädjen över att man nått sitt mål - SM-pinne!! UNDERBART!!

Tror säkert att många med mej kan känna igen sig i vilken gren man än tävlar i!

Baksidan av myntet, det som gör mig så himla ledsen är däremot personer som väljer att visa upp medaljen UTAN att ha tävlat loppet! Det jag tydligt vill skriva är att jag inte på något sätt menar att dessa ekipage är sämre MEN har man inte gjort jobbet och visat att man kan prestera förtjänar men inte heller ett kvitto i form av resultat i boken, en ny merit eller en titel i namnet.

Denna korta annonsrad på blocket har i alla fått mej att se lite annorlunda på människors engegemang, motivation och inte minst likgiltlighet till sin hund.

"...valpar efter mycket välmeriterade föräldrar både bruks och utställningsmeriter."

Dessvärre kunde jag inte hitta någon bruksmerit på någon av föräldrarna, i själva verket hade ingen av hundarna ens tävlat bruks. Hanen hade tävlat lydnadsklass 1 två gånger, några cert på utställning och klarat bevakningsutbildningen men inte fått ut titeln. Tiken utställd två gånger i junior- och unghundsklass.

För mig är detta en MISSVISANDE annons! Till svar får jag:

"Annonsen är inte missvisande och du får gärna komma och lägga ett elitspår för vår --- då han är en fantastisk spårhund. Vi tränar alla våra hundar både i lydnad och spår och tycker att det är fantastikst roligt att jobba med dem..."

Skriv gärna vad Ni gör med Era hundar, vad de är bra på och hur roliga de är att träna med men i mina ögon är man inte värd ett kalla sin hund bruksmeriterad om man inte bevisat på tävling att man klarat av t.ex ett elitspår.

Jag är STOLT över våra prestationer och det jobb som ligger bakom de!

Nyfiken på de 49 aussiekullar jag har hittat hittills som planeras under året?

Jag har inte skrivit ut några utställningsmeriter, däremot finns MH, Korning, lydnad, bruks och vallning (kan saknas) med. Även lite fakta runt kullsyskonens HD/ED och MH. De blåmärkta uppfyller rasklubbens valphänvisningskrav!

Planerade Australian Shepherd kullar 2011